Molli är en stor personlighet. Vi har upplevt mycket tillsammans. Eftersom jag ville träna och tävla i bruksgrenarna, så har Molli fått pröva på så gott som alla grenar, då matte inte kunnat bestämma sig för vilken gren som är den roligaste:) Molli har varit lättlärd och intelligent, men som alla andra hundar så har även Molli sina svagheter. Hon är mycket förarkänslig, det kommer fram i synnerhet på tävling. Då kan hon gå helt i lås. Dessutom är hon envis och litet väl självständig ibland.
Sök har varit den gren vi satsat mest på. Tyvärr så har vi problem med blindmarkering i tävlingssammanhang, och vår karriär i sök är därför troligtvis över. Vi har ett första pris i klass 3.
Förutom sök har vi tränat EK, en gren där det ingår, sök, spår, föremålsruta, precisionssök, apportering av tappat föremål samt lydnad. Det är en mycket rolig och omväxlande tävlingsgren som passar Molli utmärkt, eftersom hon kan koppla av och vila mellan de olika momenten, tävlingsdgen blir ju lätt ganska lång. I den här grenen har vi ett första pris från klass 2, och därmed är vi uppflyttade till klass 3 även i denna gren.
I spår har vi tävlat 3 gånger, men inte fått resultat. Jag brukar inte "förklara", men i spårproven har vi haft en hel del otur. I det första provet, var Molli inte färdig, följande år ösregnade det, och i fjol hade det snöat, vilket gjorde att lydnaden gick dåligt, eftersom Molli inte ville ligga eller sitta när marken är våt. Molli är en mycket bra spårhund, och jag harmas att jag började spåra med henne först vid 4-års ålder. Skulle vi tränat spår lika mycket som sök, så skulle vi säkert kommit längre. I år fick vi äntligen vårt resultat även från nybörspår.
Förutom bruksgrenarna har vi tränat lydnad oregelbundet under Mollis hela liv. Som ung tyckte Molli inte alls om lydnadsträningarna. Lydnaden var vår sämsta bit även i brukset. Men efter hand har hon börjat tycka att det är ganska roligt, och nu tävlar vi i Elit klassen, med ett 1 pris och några 2:ndra pris som bästa resultat.
Molli har godkänt anlagsprov i jakt. Anlagsproven, gick helt OK. Det första nollade vi, eftersom hon inte hämtade kaninen, men följande år gick det bättre. Eftersom bruks- och lydnads träningarna tog all vår tid, bestämde jag mig för att inte fortsätta med jaktträningen.
MOLLIS VANLIGA LIV
Förutom alla träningar och tävlingar, så har ju Molli också ett helt vanligt liv hemma. Som valp var hon lugn, den största och lugnaste tik valpen i kullen. Molli har blivit livligare efter hand som hon blivit äldre. Konstigt! Hon älskar att vara i skogen, det är det bästa hon vet. Där har hon sitt eget liv, hon utforskar alla hålor och gräver efter sorkar, hon springer med stora käppar och hon rullar sig i mossen. Det är ett nöje att se på henne i skogen, hon njuter så.
Hemma är hon en prinsessa, som tror att hon är världens medelpunkt. Hon har inga svårigheter att ta för sig, och ser nog till att alltid få den uppmärksamhet som hon vill ha. Dessutom är hon hundflockens ledare, fastän hon är yngre än Emma och Ida.
Hon älskar hemmet och sin familj, hennes glädje är otrolig varje gång någon av familjemedlemmarna kommer hem. Först när alla är hemma kan hon lägga sig till ro, tills dess ligger hon skarp och lyssnar.
Dessutom vaktar hon, både ute och inne. I lynnestesten försvarade hon mig och sig själv ordentligt.
Molli är min ögonsten, och hon betyder mycket för mig.
